maj

du gick sakta nerför gatan
och det mörknade och blev kallt
men jag hade din värme kvar i ryggen
och jag såg dig överallt
det var så det var

(du var mitt hem och min oas
du gav mig gåtorna tillbaks)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0