juni

Idag kände jag "jag kommer aldrig att klara den där jävla uppkörningen som närmar sig alldeles för snabbt".
Pappa försökte trösta mig med att du är stressad, det måste gå dåligt ibland, sådana misstag gör alla. Det slutade med att jag började gråta (motorstopp i en rondell är liksom aldrig roligt, speciellt inte när det ligger en retsticka till arbetskamrat bakom..). Sitter och försöker komma på bra ursäkter typ som att "bilen är ny" eller "jag körde i högklackat". Jag vet inte riktigt.

Det regnar som aldrig förr och jag lyssnar på kleerup - thank you for nothing.
Jag tycker lite synd om studenterna som får stå påflak i regnet men sedan tänker jag att det är mer synd om mig som har ett år kvar.

Nu är det Lykke Li i högtalarna.
Jävlar, vilken bra spellista.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0