electric feel

känner inte för att jobba idag.

jag vill vill få dagarna att gå.
jag vill ha körkort.
jag har fått klartecken från min körlärare och fått hem alla papper från vägverket.
nu är det nära.

kaffet är lite för varm. men det är bättre än att det är lite för kallt.

hisnande tanke jag vet att du tänkt den
jag tänker den nu, men vad tycker du?
hur kan du veta säkert? Hur kan du veta klart?
innan du ens testat?

viktiga kulturella förändringar de senaste 35 000 åren enligt mig och lisa:
demokrati, lika rösträtt för män och kvinnor, män är hemma och städar samt lagar mat, der finns dagis för barnen,  feministiskt initiativ har bildats, berlinmuren har fallit, lenin, stalin, hitler, franco och mussolini är alla döda.

hjärtat sätter stopp mer än det sätter igång min kropp

nu har jag gjort det.
bokat uppkörning.
HERREGUD är allt jag har att säga.
jag tänker inte säga när. inte ens till mor & far.

jag stryker fler punkter från min lista men känner ingenting. ingen tillfredställelse av att lyckas med någonting bra.
jag vill att den här veckan skall vara över och förbi, någonting i periferin, någonting jag dragit ett sträck över...

mina naglar är kortare än kortast och mitt rum ser ut som ett slagfält.
jag kan inte äta och jag kan inte sova.
typiska symptom av stress och ledsamhet.

för ett tag sedan var min facebook-status "dödslängtan" av en anledning jag inte kan minnas.
när jag traskar in på jobbet idag, på väldigt dåligt humör och med ett par ganska ledsna ögon frågar någon som tycker om att komma ihåg mina faebook-statusar "Har du dödslängtan idag Sophia?"
jag svarade nej på frågan men det var en lögn.

Ryggen värker. Jag sitter inte ergonomiskt men vem orkar tänka på sådant när man analyserar Terese Raquin av Emil Zola
"Studiet av temperamentet och de djupa förändringarna av organismen på grund av miljöns och omständigheternas tryck"

Min to do-list för vecka tjugotre tar upp en a4-sida.
Ikväll har jag hittils skrivit och skickat in två inlämningar (tredje på väg) och har därmed gjort mig kvitt en av fyra IG-varningar.
Imorgon tänkte jag beta av en IG-varning ytterligare för att slutligen vara IG-varningsfi på onsdag kväll.
Det låter som en bra plan i mina öron. Det låter också som att planen kommer att inkludera mycket kaffe och lite sömn med tanke på att det vankas en hel del jobb, körlektioner och teori-plugg veckan som komma skall (samt synundersökning och sådanadära småsaker).
Men det är nu jag mår som bäst - stressad, hungrig och vimsig av sömnbrist.

(gud så hungrig jag blev helt plötsligt. synd att köket är på den nedre våningen medan jag sitter på den övre för jag har ingen ork att traska ner, öppna kylen och upptäcka att det inte finns någonting gott att äta)

håkan, kaffe samt loggbok och diverse taigendetduharmissatförattduharskolkatförmycket-uppgifter - min situation.
jag är inne i en "svenska artister som sjunger på svenska"-period och jag trivs som fisken i vattnet när håkan, winnerbäck, lundell, krunegård, parken, simon norrsvedan fyller alla tomrum.
är det inte märkligt att jag är lycklig när jag sitter här, ensam i mörkret en söndagskväll men plugg upp till öronen?
det kan ha någonting att göra med att det är juni imorgon och sommarlov om typ tolv dagar. tolv långa dagar men tolv dagar är tolv dagar. PUSS

Sophias jobb-schema v.23
måndag: 17.00 - 21.00
tisdag: 17.00 - 21.15
torsdag: 18.00 - 22.00
lördag: 13.00 - 16.00
söndag: 13.00 - 22.00

bara för att pengar gör mig lycklig.

det känns. jag vet inte vad det är som känns och jag vet heller inte hur det känns. jag känner bara att det känns.
det är suddigt. det är instängt. det är alkohol. det är irritation över småsak. det är dålig energi.

igår satt jag på en nästan folktom buss.
jag hörde hur någon sjöng att vi måste härifrån.
igår såg jag ut på upplyst död motorväg.
jag hörde hur någon sjöng att det är för sent.
igår såg jag upp mot stjärnorna.
jag hörde hur någon sjöng att det finns en stjärna som är min.

staden kanske drar ner oss till botten.
jag kanske måste lära mig gå.
det kanske är för sent.
men jag vet en hemlighet.

klockan är halv tolv.
det känns konstigt.
lite utgång blir det i alla fall.
jag tycker inte riktigt om att bo där jag bor och jag tycker inte riktigt om att vara i mina skor; bussen går fem i tolv och jag hostar ut mina lungor vilken sekund som helst.

ångest. panik. ångest. panik.
panik. ångest. panik. ångest.
men jag kan dölja det.
kan jag?

klockan tickar på. livet går. jag står still.
ångest.
panik.